Blogg

John Holm är tillbaka

John Holm är tillbaka på scenen.

John Holm är tillbaka på scenen.

Han kommer insläntrande på scenen med ytterkläderna på, slänger av sig jackan, men behåller den stickade mössan på huvudet. Klockan är strax före halv elva på fredagskvällen och Kajskjulet i Halmstad är fullpackat och slutsålt till sista plats. Den spända förväntan och nyfikenhet som hänger i luften går nästan att ta på.

John Holm är alltså tillbaka och spelar för första gången på nästan 40 år inför en levande publik. Holm, som hyllats och kultförklarats för sina två första album, Sordin (1972) och Lagt kort ligger (1974), hamnade, precis som generationskamraterna Pugh Rogefeldt och Ola Magnell, under Anders Burmans vingars beskydd på skivbolaget Metronome. Den legendariske producenten har vid ett flertal tillfällen vittnat om att jobbet med den excentriske perfektionisten var det svettigaste han varit med om under alla sina otaliga skivinspelningar. Och då räknade Burman ändå in artister som Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström

    Kanske var det också de högt ställda kraven, både från omgivning och sig själv, som gjorde att Holms karriär gick i stå. Efter det tredje, mer rockorienterade, albumet Veckans affärer (1976) hade han lessnat och slutade därefter både att turnera och spela in musik. Tio år senare försökte han sig visserligen på en comeback, men varken Holm eller hans låtar kändes bekväma i den tidens överlastade studiomiljöer och plattan Verklighetens afton (1988) försvann närmast spårlöst förbi, var på han återigen gick under radarn och i en slags självpåtagen exil flyttade till USA och Kalifornien. Men inte för att skriva låtar. I stället livnärde sig Holm med att installera dyrbara hi fi-anläggningar, bland annat hos Hollywood-kändisar i Beverly Hills. Strax innan milennieskiftet återvände han emellertid till Sverige och med sig i bagaget hade han inspelningar, gjorda med amerikanska musiker. Holm hade satt svensk text till några av sina amerikanska favoritlåtar och det resulterade till sist i hans femte album, Vägen till Californien (1999).

    Men nu, femton år senare, hänger han alltså på sig sin akustiska gitarr, slår sig ner på en stol, kisar mot publiken, tittar uppfordrande på Peter Bryngelsson (som kompar både på elgitarr och dubbeldobro) innan han försiktigt trevar efter inledningsackorden till Maria många mil och år från här. En spontan applåd från publiken kommer som på en given signal och ebbar snabbt ut när Holms röst, spröd som silkespapper, gör sig hörd för första gången den här kvällen. Där och då känns han skärpt och fokuserad, men det är en chimär. Resten av den drygt timslånga spelningen blir nämligen en märklig berg- och dalbanefärd. Ljudet strular redan från början och det stör både Holm och Bryngelsson som uppenbarligen inte haft tid med något soundcheck. Dessutom är det uppenbart att det inte existerar någon faställd setlista, eftersom Holm efter varje låt viskar till sin sidekick vilken som ska bli nästa. Det vi bevittnar är alltså ingen konsert utan snarare två artister i en replokal, vilket bara understryks när Holm plötsligt i Vid ett fönsterbord i parken helt tappar bort texten, stannar upp, börjar om och sedan glömmer en vers. Han blir förlägen, ber om ursäkt, men flertalet av oss som är där är förberedda och har överseende med det ringrostiga framträdandet och i stället för burop möts Holm av en röst ur publiken som skriker ”vi älskar dig”. Och han besvarar kärleken med att stanna kvar länge vid scenkanten efteråt, där han skakar hand och pratar med några av de ihärdigaste beundrarna.

    I kväll avslutar John Holm sin miniturné på Kafé de luxe i Växjö. Vad som händer sedan är fortfarande osäkert. Nytt album? En turné med det gamla kompbandet? Tja, det får tiden utvisa. Just nu känns det mest bara kul att att han släppt sargen och är på banan igen.