Blogg

En guide till Way Out West

På torsdag startar årets stora musikfest:
Den nionde upplagan av Way Out West i Slottsskogen i Göteborg.
Jag kommer att vara där alla tre festivaldagarna,  kolla in artister och band och snabbt leverera kortrecensioner
Men som vanligt gäller det att prioritera. Att ränna runt och hinna med att se så mycket som möjligt är att förstöra festen för sig själv.
Därför: här kommer några tips på vägen.
Häng med!

TORSDAG:
War On Drugs, Flamingo, 18.45. Philadelphia-bandet, med Adam Granduciel som dess självklara frontman, var förra årets stora rocksensation. Tredje albumet Lost in the dream med sitt drömska sound, där både syntar och taggiga gitarrer fick plats, tog War On Drugs ur anonymiteten och in i strålkastarljusen. Att man dessutom är en liveattraktion vittnar bland annat alla som var på konserten på Pustervik förra våren.

    Beck

    Beck

     

    Beck, Flamingo, 21.20. Beck Hansen har inte spelat i Sverige på 14 år och mycket har givetvis hänt sedan dess. Musikaliskt är han som alltid svår att ringa in. Från genombrottslåten,  den arroganta slacker-rockaren Loser fram till dagens smeksamma hybrid  av västkustpop och country på förra årets album Morning phase är det en påtaglig spännvidd. Räkna med en konsert med många ansikten.

    Courtney Barnett, Bananpiren, 00.00.  Courtney Barnett fick inte plats på Slottsskogen utan gör sin konsert på den nya Stay Out West-scenen i Frihamnen. Lite synd, tycker jag. Det australiska singer songwriterfyndet har ett färskt urstarkt album med den underfundiga titeln Sometimes I sit and think, and sometimes I sit i ryggen och hade utan tvekan varit värt en bättre exponering.

    FREDAG:
    Sturgill Simpson, Linné, 13.00. Jag hade Metamodern sounds in country music som etta på min albumlista förra året. Och 35-årige Sturgill Simpson från Jackson Kentucky är utan tvekan något extra. Det är fjärran från den strömlinjeformade musik, som strömmar ut från det löpande bandet på The Music Row i Nashville och som vissa envisas med att kalla country. Simpson är både en förvaltare och en visionär. Han har outlawhjältarna Johnny Cash och Waylon Jennings som husgudar, men i den musikaliska mixen smyger sig både punk och psykedelia in. Det är ingen djärv gissning att det kommer att svänga rejält i tältet!

    Father John Misty, Azalea, 14.10. För fyra år sedan var han på Way Out West, då som trummis i  indierockbandet Fleet Foxes. Numera gör Joshua Tillman, under pseudonymen Father John Misty, musik på egen hand. Det är skevt och vackert. Ödesmättat och hoppingivande. Och hela tiden en balansgång på slak lina.

    Emmylou Harris & Rodney Crowell, Flamingo, 17.30. Polarpristagaren Emmylou Harris fortsätter sitt samarbete med Rodney Crowell, en av Nashvilles allra styvaste låtskrivare och medlem i Harris kompgrupp The Hot Band 70-talet. Jag såg paret för två år sedan på Waterfront i Stockholm och tror mig kunna garantera högklassig rootscountry även den här gången.

    Ms Lauryn Hill

    Ms Lauryn Hill

    Ms Lauryn Hill, Flamingo, 19.50. Med gruppen The Fugees och succéplattan The Score och den magnifika solodebuten The miseducation of Lauryn Hill har hon för alltid skrivit in sig i soulhistorien. Dock har det varit märkvärdigt tyst kring Lauryn Hill ända tills nyligen, då hon dök upp med sex låtar i den hyllade tv-dokumentären om Nina Simone. De vill vi gärna höra mer av.

    Florence + The Machine, Azalea, 21.10.  Nya albumet heter How big how blue how beautiful. Och det ringar ganska bra in vad Florence Welsch och hennes band står musikaliskt. Glöm minimalistiska uttryck. Det här är musik som tar plats, larmar och gör sig till och i centrum står Welsch som en glödande vulkan. Aftonbladets musikrecensent Markus Larsson såg bandets konsert på Roskildefestivalen tidigare i sommar och delade ut högsta betyg, +++++.

    Pet Shop Boys, Flamingo, 22.30. Neil Tennant och Chris Lowe i den engelska popduon har med sina tolv album, drösvis med hits och utmärkelser närmast fått ikonstatus. Det är möjligt att Pet Shop Boys har sin bästa tid bakom sig, men här finns som sagt en låtkatalog som inte går av för hackor och scenshowen brukar alltid vara av den spektakulära slaget.

    Natalie Prass, Pustervik, 23.00. Matthew E White har producerat hennes debutalbum, utan tvekan ett av årets bästa. Natalie Prass från Nashville har så mycket soul i strupen att man får gå ända tillbaka till Dusty Springfields glansdagar för att hitta något liknande.

    LÖRDAG:
    Chic och Nile Rodgers, Flamingo, 17.15. Det här har alla förutsättningar att bli en av festivalens höjdpunkter. Det amerikanska soulkollektivet, uppstyrt av Nile Rodgers, hade visserligen sin glansperiod i skarven mellan 70- och 80-talet – och trots att Rodgers parhäst och låtskrivarpartner, den fenomenale basisten  Bernard Edwards (död 1996), saknas sedan länge har Chic ändå glöden och drivet kvar. Det vittnar flera färska konsertupptagningar på Youtube om, om inte annat. Det blir svårt att stå still framför Flamingo.

    Amason, Linné, 18.00. ”Den bästa skivan Fleetwood Mac gjort efter Tusk”, kallade musikskribenten Jan Gradvall Stockholmskvinettens debutalbum Sky city som släpptes tidigare i år. Och visst, här finns ett fjäderlätt sound som för tankarna till den amerikanska västkustpopens flaggskepp. När detta sedan kolliderar med en svensk folkviseton har Amason hittat ett väldigt säreget uttryck.

    Patti Smith

    Patti Smith

    Patti Smith, Azalea, 18.40. Presentation överflödig. ”Godmother of Punk” är naturligtvis ett av de stora drågplåstren och när hennes klassiska debutskiva Horse nu fyller 40 år passar hon och bandet på att köra den rakt av. Bara att tacka och bocka.

    First Aid Kit, Flamingo, 22.30. Systrarna Johanna och Klara Söderberg i First Aid Kit är efter två kritikerrosade album firade internationella stjärnor. Nu gör de sommarens enda spelning och sätter samtidigt punkt för festivalen på dess huvudscen. Större blir det inte.