Blogg

Forsters popmusik har både hjärta och hjärna

Robert Forster levererar fortfarande högklassig popmusik.

Om det funnits någon som helst rättvisa i världen hade Robert Forster i dag varit en firad och högt skattad popstjärna.
Året var 1988.
16 Lovers Lane – det sjätte albumet med Forsters band The Go-Betweens – hade släppts och fullkomligen älskades ihjäl av kritikerna.
Ära och berömmelse väntade runt hörnet.
Men inget hände – och ödet ville annorlunda.
Ett år senare hade den australiska kvintetten splittrats och Robert Forster och gruppens andre låtskrivare – bäste vännen Grant McLennan – beslutade sig i stället för att satsa på solokarriärer.
En onsdagskväll, nästan 30 år senare, står Robert Forster på scen inför några hundra hängivna fans på jazzklubben Nefertiti.
Forster, som i somras fyllde 60 år, är klädd i vinröd skjorta, mörka kostymbyxor och ser mer ut som en korrekt revisor än en popartist.
Men skenet bedrar.
När Forster hänger på sig sin svarta Rickenbacker-gitarr och tillsammans med det utmärkta kompbandet – bestående av Peter Morén, basisten Jonas Thorell och Magnus Olsson på trummor – börjar pumpa fram gamla Go Betweens-låtar är det som om tiden stått still.
Morén – mest känd från indierockbandet Peter Bjorn and John – är själv ett hängivet fan av Go-Betweens och är den bidragande orsaken till att miniturnén i Skandinavien blivit verklighet.
Men det har varit snabba ryck.
I fredags landade Forster i Stockholm, repade därefter tre dagar med bandet och i tisdags var det premiär i Oslo.
Med tanke på detta är det häpnadsväckande hur tajt och friktionsfri den 90 minuter långa konserten är.
Forsters egna låtar från tiden med Go-Betweens – som Clouds, Dive for a memory, The house that Jack Kerouac built och en hudlös version av Love is a sign – dominerar låtlistan, men han plussar även på med nytt material, däribland A poet walks och den självironiska I love myself (and I always have) från det utmärkta senaste albumet.
I kväll spelar Robert Forster i Stockholm, i morgon i Hultsfred och på söndag är det avslutning i Köpenhamn.
Tre tillfällen att njuta av högklassig popmusik – med både hjärta och hjärna.