Blogg

Musik med olika ansikten

Foxygen

Foxygen

Två konserter. Två band. Två olika temperament.
Först ut Kalifornien-duon Foxygen, med två gitarrister, bas, trummor och klaviaturer samt tre hårt jobbande go go-dansöser. Och så sångaren Sam France, som är värd ett kapitel. Det är han som driver upp tempot, som hetsar publiken och som styr bandet mellan det ena tvära kastet efter det andra. Här hörs trasig punk, psykedelia, slamrig garagerock och pastellfärgad pop och det är hetsigt, överstyrt, lite osynkat emellanåt, men det är omöjligt att inte falla pladask för det hårda jobbet som France och hans kumpaner lägger ner på scen.

War On Drugs

War On Drugs

    En stund senare är det dags för War On Drugs. Philadelphia-bandet som efter fjolårets album Lost in the dream mer eller mindre kramades sönder av en enig kritikerkår och hamnade i topp på alla kreddiga musiktidningarnas årsbästalistor. Live är bandet ett under av perfektion och sångaren och frontmannen Adam Granduciel slår något slags inofficiellt festivalrekord i gitarrbyten. Många av låtarna, som topparna Eyes to the wind och Under pressure, är givetvis plockade från genombrottsskivan och när väl bandet, efter lite för långa och sega intron, får upp ångan är War On Drugs utan tvekan en attraktion. Dock blir gensvaret från publiken tämligen svalt. Men Granduciel – där bakom sina solglasögon – verkar inte bry sig nämnvärt. Publikfrieri är liksom inte hans grej.