Blogg

Smärtsamt dokument om en soulstjärna

Amy Winehouse 1983-2011

Amy Winehouse 1983-2011

Way Out West har börjat. Men allt är inte musik.
Det visas även film. Massor av bra film.
Själv köade jag vid biografen Capitol vid Skanstorget för att se Amy, dokumentären om den engelska soulstjärnan Amy Winehouse.
Det är inget jag ångrar.
Det är en fantastisk film – och oerhört tragisk.
Vi får följa Amy Winehouse, från skakiga filmklipp med super 8-kamera i barndomshemmet Southgate Enfield i norra London och fram till det bittra slutet när hennes övertäckta döda kropp bärs ut till den väntande likbilen utanför bostaden i Camden den 23 juli 2011.
Däremellan berättas den närmast osannolika sagan om den talangfulla sångerskans väg mot toppen med berömmelse, Grammisstatytetter och den hårda pressen, som till sist utlöser ett närmast kopiöst intag av alkohol och droger.
Men det blir mycket musik också.
Och ganska snart framstår Winehouse som en osedvanligt originell artist, vars karriär ligger öppen som en motorväg.
Debutalbumet Frank är ett renodlat jazzalbum men det är uppföljaren Back to black som blir den verkliga entrébiljetten till stjärnstatus.
Men Amy är trasig och utbränd redan vid 25 års ålder.
Det blir inga fler album och det sista hon gör är en inspelning med jazzikonen och idolen Tony Bennett. Paret sjunger den klassiska Body and soul. 
På sätt och vis ett slut som inte ter sig alldeles ologiskt.
Det var i den traditionen Amy Winhouse kände sig mest hemma.
Eller som någon säger i filmen:
”Hon hade en gammal själ i en ung kropp”.