Blogg

Souldrottningen har tystnat

Aretha Franklin är död – och därmed har en av musikhistoriens mest själfullt beslöjade röster tystnat.

Det är ingen överdrift att påstå att Aretha Franklin föddes in i musiken. Pappan var gospelsångaren och predikanten Reverend C.L. Franklin, som under sin livstid hann ge ut över sjuttio album med sång och predikningar.
När Aretha var sex år övergav mamman henne och familjen. Pappan och hans kyrka i Detroit blev räddningen och som åttaåring började hon sjunga i kyrkokören. Fyra år senare var Aretha körens solist och som 14-åring spelade hon in sin första skiva, en live-LP inspelad i kyrkan i Detroit. Under de kommande åren följde hon sedan pappan på hans turnéer som predikant runt om i USA.
Men det var ett tufft liv – och trots att Aretha hunnit bli mamma två gånger innan hon fyllt 17 ville hon bryta sig loss och stå på egna ben.
Uppmuntrad av dåtidens stora soulstjärna Sam Cooke flyttade hon till New York, träffade den legendariske John Hammond och skrev på ett kontrakt för Columbia Records.
Men skivorna sålde blygsamt och det stora genombrottet uteblev. Det var först när hon mötte producenten Jerry Wexler som det började hända saker.
Wexler såg potentialen i den oförlösta sångerskan och flög ner henne till Rick Halls mytomspunna Fame-studio i Muscle Shoals i Alabama. Men inspelningen kantades av spritfester, bråk och strul. Rick Hall hamnade i slagsmål med Arethas man, Ted White, och båda lämnade brådstörtat Alabama för att aldrig mer återvända.
Albumet I never loved a man the way I love you (1967) fick istället färdigställas i New York – men med Rick Halls studiomusiker på plats. Succén var ett faktum och en kvinnlig soulstjärna var född.
Under den återstående delen av 60-talet radade hon upp flera av soulhistoriens mest minnesvärda inspelningar – Otis Reddings ”Respect”, ”Chain of fools”, ”Son of a preacher man”, ”You make me feel like a natural woman” och inte minst Dan Penns ”Do right woman – do right man”.
Men privat brottades Aretha Franklin med stora problem. Maken Ted White var en skitstövel. Ständigt otrogen, snar att ta till knytnävarna och misshandla sin hustru. Arethas självförtroende sjönk, hon hamnade i djupa depressioner, drack för mycket och gick upp i vikt. Själv beskrev hon sig i en intervju vid den tiden som ”en mycket gammal kvinna, 26 på väg mot 65”.
Efter att ha separerat från Ted White repade dock Aretha mod. Med Jerry Wexler och ett nytt kompband, Dixie Flyers, vid sin sida flyttades verksamheten till Miami. Det var också här som Spirit in the dark – mästerverket i Aretha Franklins albumproduktion – spelades in under hösten 1969 fram till våren 1970. Aretha var i fin form, spelade piano, skrev hälften av skivans spår – däribland det suveräna titelspåret – och det märks att hon är beredd att på allvar lyfta fram sina rötter i den amerikanska gospeltraditionen. Det är också det definitiva avskedet till ex-maken, inte minst påtagligt i en fantastisk version av B.B. Kings ”The thrill is gone”.
Aretha var visserligen bara 28 år – men det var där och då som hon peakade som artist.
Att under 80-talet förvandla souldivan till en discosångerska var dömt att misslyckas och under hennes värdighet även om enstaka försök gjordes. Men namnet Aretha Franklin hade fortfarande stjärnstatus och glimtade till exempel i kultfilmen ”Blues Brothers” samt i duetter med Annie Lennox från Eurythmics (”Sisters are doin’ it for themselves”) och George Michael (”I knew you were waiting”).
De senaste tjugo åren har mest handlat om sporadiska framträdanden, skivor som passerat tämligen obemärkta förbi och tilltagande hälsoproblem.
I början av veckan lades den svårt cancersjuka Aretha Franklin in på ett sjukhus i Detroit och i går somnade hon in, 76 år gammal.
Souldrottningen är död. Länge leve souldrottningen.

Här är slutligen 25 personliga favoriter med Aretha Franklin: