Svante såg inga begräsningar

Blogg

Beppe Wolgers beskrev honom en gång med orden ”hip och cool som en swimmingpool”.
Men Svante Thuresson – som häromdagen avled, 84 år gammal – var så mycket mer än bara en streetsmart jazzkatt.
Han var framför allt en sångare och som sådan såg han inga begränsningar.
Som gammal trummis hade Svante visserligen sina rötter i jazzen – men det fanns alltid en nyfikenhet att utforska andra musikaliska terränger.
Och där navigerade han nästan alltid rätt.
Med Lill Lindfors sjöng han schlager (Nygammal vals) i Eurovisionsfestivalen 1966 och blev tvåa.
Två år senare kom albumet Du ser en man, producerat av Anders Burman. Där förvandlades Svante till en soulman och tolkade bland annat Four Tops och The Young Rascals på svenska. På uppföljaren Nyanser, ett år senare, blev det mer soul, men också två försvenskade Dylan-låtar.
När discotåget drog fram i slutet av 70-talet hoppade Svante på och gjorde svenska versioner av några av de mest kända amerikanska originalen.
Med tiden skaffade han sig ett stort förtroendekapital vilket även spred sig till en yngre generation musiker och artister.
Och Svante i sin tur var öppen och älskade att arbeta med många av dem: Pernilla Andersson, Lisa Nilsson, Magnus Carlsson, Tomas Andersson Wij, Nina Persson, bara för att nämna några.
Svante Thuresson hade passerat 80-strecket när jag såg honom på  Sagateatern i Borås för två år sedan. Tillsammans med Claes Crona Trio tillägnade han konserten sin gamle vän Beppe Wolgers. Det bjöds på både tonsatta texter och små anekdoter. En minst sagt minnesvärd kväll.
Och Svante var fortfarande ”hip och cool som en swimmingpool”…