Ett mästerverk i skymundan

Blogg

Rolling Stones, modell 1973.


ROLLING STONES
Album: Goats head soup (Deluxe)
Bolag: Polydor/UNI

Betyg: *****


Året är 1972. Rolling Stones har nyss släppt sitt numera klassiska dubbelalbum Exile on Main Street. Redan första veckan säljer plattan en miljon exemplar. Därefter väntar en turné. När Stones kommer till Madison Square Garden den 26 juli, på Mick Jaggers 29-årsdag, har bandet gjort 50 slutsålda konserter i 32 städer.
Stones står på den absoluta toppen – men priset som bandet fått betala är högt.
Först flykten undan de engelska skattemyndigheterna ett år tidigare. Och sedan de hedonistiska utsvävningarna i samband med inspelningarna av Exile on Main Street i Nellcôte på den franska Medelhavskusten, vilket gör Stones till ett hett villebråd för narkotikapolisen.
Men – the show must go on.
Eller som Keith Richards säger i en intervju det senaste numret av den engelska musiktidningen Uncut:
”Du försöker låta bli att påverkas av det. Ibland kunde jag ha två åtal som hängde över mig samtidigt som vi spelade in eller var på turné. Det var helknäppt. Men jag tänkte inte på de där grejerna. Låt det ta hand om sig själv. Skatteaffärerna. Det är därför du har advokater”.
Samtidigt sätter skivbolaget Atlantic Records och dess mäktige boss Ahmet Ertegun press på sin guldkalv.
Stones måste följa upp sin förra skivsuccé.
Kruxet är bara var man ska förlägga inspelningarna den här gången. Inget land egentligen vill ha med bandet att göra. Särskilt inte USA.
Marshall Chess, president för Atlantics underetikett Rolling Stones Records, tvingas leta febrilt och till sist faller valet på Jamaica.
Och det är här, i Dynamic Sounds i Kingston, som Goats heads soap, Stones trettonde studioalbum, under en intensiv månad föds och växer fram. Allt är annorlunda den här gången. En annan studio. En helt annan attityd till att spela in. Snabbt och mer disciplinerat. Jobb 24-7. Inga droger.
”Dom tog inte med sig speciellt mycket. Trummor och keyboards fanns redan på plats. Men dom tog med sig gitarrer. Massor med gitarrer”, säger Mikey Chung, som ansvarade för inspelningen i Dynamic Sounds, till Uncut.
Goats head soup släpps den 31 augusti 1973. Totalt tio låtar. Fem på varje LP-sida. Här finns rockrökare som Doo doo doo doo doo (Heartbreaker), Silver train och Star star – men också den aviga, lite mer funkiga Dancing with Mr D. Plus två fantastiska ballader, Winter och Angie. Den sistnämnda, skriven av Keith Richards under vistelsen på en drogavvänjningsklinik i Schweiz , blir också en hit och sedermera en av de Stones-låtar som Bob Dylan önskar att han själv hade skrivit.
Med tiden har emellertid Goats head soup hamnat lite i skymundan av sina föregångare. Det har inte alltid varit helt lätt att vara uppföljare till den monumentala kraftmätningen Exile on Main Street.
Men nu är det dags att låta Goats head soup skina lite extra.
I en ommixad nyutgåva – försedd med outtakes, demos och tre outgivna låtar – står det klart att det är dags att en gång för alla räkna in skivan i Stones oöverträffade albumsvit (Beggars Banquet–Let it bleed–Sticky fingers–Exile on Main Street) mellan åren 1968 och 1972.
Goats head soup blev också startskottet för en världsturné, där Stones, enligt många nådde sin peak som liveattraktion. Det är svårt att säga emot. Särskilt om man väljer lyxboxen av albumet och på så sätt får den mytomspunna konserten från Brüssel den 17 oktober 1973 på köpet.
Där och då är Stones världens bästa rockband.