Intima sånger födda ur pandemin

Blogg

GILLIAN WELCH & DAVID RAWLINGS
Album: All the good times
Bolag: Acony

Betyg: ****
Först raserades deras inspelningsstudio av en våldsam orkan som drog fram över Tennessee.
Sedan slog coronaviruset till med full kraft och lamslog inte bara USA utan en hel värld.
För Gillian Welch och David Rawlings har uttrycket att en olycka sällan kommer ensam sannerligen besannats under 2020.
Men ur ett till synes hopplöst läge vägrade de ge upp.
Som tur var hade det mesta från studion – instrument, mikrofoner och annan inspelningsutrustning – räddats och med en inställd turné och påtvingad lock down fanns inget annat att göra än att sätta sig ner och spontant spela in musiken hemma i huset i Nashville.
Och här är det lysande resultatet.
Tio sånger, samtliga covers eller omarbetningar av traditionell folkmusik. Allt sparsmakat framfört med enbart två akustiska gitarrer och Welch och Rawlings röster som överlappar varandra.
Det vilar av full förståeliga skäl en sorgsen och vemodig stämning över hela albumet. Som i den smärtsamma tolkningen av Bob Dylans Senor där den retoriska textraden ”Can you tell me what we’re waiting for, senor?” fångar tidsandan men samtidigt blir hängande obesvarad luften.
Eller John Prines Hello in there om hur isolering och alienation bryter ner människor. Prine, som gick bort i våras i sviterna av covid 19, får här en förtjänstfull hyllning från två av sina närmaste beundrare.
Men ur kriser föds också hopp om någonting bättre. Fram tills dess kan man med fördel söka tröst hos Gillian Welch och David Rawlings intima sånger från vardagsrummet.