När Dylan hittade hem i Nashville

BOB DYLAN
Album: The bootleg series, Travellin’ thru 1967–1969
Bolag: Columbia/SME

Det var ett kreativt flöde som rockmusiken aldrig skådat, varken förr eller senare.
Under perioden mars 1965 och juni 1966 spelade Bob Dylan in tre album på raken – Bringing it all back home, Highway 61 revisited och Blonde on blonde – och åkte dessutom på en världsomspännande turné.
Han var visserligen en ung man, inte ens fyllda 25 år, men det slet hårt på krafterna.
Så när Dylan, en månad efter att Blonde on blonde släppts, kraschade med sin motorcykel på en slingrig väg nära hemmet i Woodstock tog ryktena fart.
Var han förlamad eller rent av död? Eller var olyckan bara en täckmantel för att dra sig undan offentlighetens ljus?
Nej, Dylan hade överlevt mc-olyckan och mådde helt okej.
Men han var trött på att spela rollen som rockens frälsare.
Så när ”Summer of love” slog ut i full blom, -68-revolten satte världen i brand och när 200 000 människor vallfärdade till Woodstock-festivalen var Dylan inte med.
I stället åkte han till Nashville, hängde med Johnny Cash och spelade in två av sina mest innerliga skivor någonsin, John Wesley Harding (1967) och Nashville Skyline (1969).

Nu släpps delar av de inspelningssessionerna i den femtonde volymen av det ambitiösa arkivrensningsprojektet The bootleg series, Travellin’ thru, 1967–1969.
Det är en bortglömd och underskattad period i Dylans omfattande konstnärskap. Borta är rastlöshet och känslan av att hela tiden vara på väg framåt. I stället möter vi en nedtonad Dylan som söker sig tillbaka till sina rötter i folk- och countrymusiken. Han är prestigelös och känner ingen press. Till och med hans röst är förändrad. Späd och närmast återhållsam.
Mötet med den ikoniske och nio år äldre Johnny Cash måste ha varit rena drömmen för Dylan. En trygg musikalisk fadersfigur var precis var han behövde i det här läget. Och det hörs att paret kuggar i varandra. Dylan har koll på Cash paradnummer och Cash har länge haft Dylan under radarn. Det är den ömsesidiga respekten för varandra som sedermera kulminerar i duetten av Dylans The girl from north country. Som alltjämt, 50 år senare, framstår som ett under av skönhet.