Svensk country har aldrig låtit bättre

Blogg

DAVID RITSCHARD
Album: Blåbärskungen
Bolag: United Stage
Betyg: ****

H. SELF
Album: Broken live on
Bolag: Ella Ruth Institutet

Betyg: ****

De är bästa kompisar. Träffas och skriver låtar tillsammans hemma hos varandra. Nu släpper David Ritschard och Henric ”H. Self” Hammarbäck var sitt album samtidigt. Och svensk country har aldrig låtit bättre.

David Ritschard fick för två år sedan ett lika osannolikt som glädjande genombrott med solodebuten Brobrännaren. Här kom plötsligt en 30-årig kille från Stockholms södra förorter och sjöng sånger om krossade hjärtan, livslögner och vardagliga tillkortakommanden. Trovärdigt och med ett tilltalande underklassperspektiv som det anstår en vacker förlorare. Det gick helt inte att värja sig.
Nu har Ritschard vässat sitt låtskrivande ytterligare. På uppföljaren Blåbärskungen känns texterna ännu mer angelägna, mer stringenta och knivskarpa. Bäst symboliserat av Sverigerocken. En slags tonsatt roadmovie som med svarta humorstänk rullar genom ett grådaskigt Sverige fjärran från glitter och glamour. Ritschard sjunger hur han får skallen dunkad mot en motorhuv, blir pepparsprejad av en polis, och spyr på sina skor efter att ha ätit på en av alla dessa tveksamma vägkrogar utmed E4:an. Dessutom ”fuckar han upp i Falköping”. Det sistnämnda är han dock inte ensam om. Fråga mig, född och uppvuxen i stan som jag är…
Men här finns mer som fastnar. Som Än går det vågor, med Frida Hyvönen som duettpartner och sidekick. Ett finstämt litet socialreportage om människor längst ner på samhällsstegen som kämpar med att ha värdigheten kvar. Eller När du reser dig, Frågar åt en vän – med den briljanta textraden ”Jag är Sveriges Johnny utan cash” – och den storslagna finalen Sakta ner, som redan får oss att längta efter nästa platta från Sveriges countrykung.

Henric Hammarbäck och Ritschard må vara bästa kompisar och med samma genuina kärlek till countrymusiken. Men där Ritschard är öppen och spontan känns Hammarbäck mer eftertänksam och grubblande. Vilket givetvis inte ska ses som en nackdel. Under artistnamnet H. Self lutar han sig åt en amerikansk singer and song-tradition befolkad av tunga namn som Townes van Zandt, Neil Young och Mickey Newbury. Det är vackert och poetiskt. Snyggt tonsatt och arrangerat. Några spår sticker ut lite extra. Som It didn’t take us long och I don’t wanna be your friend. Svensk americana i toppklass.