Svensk country som träffar hårt och brutalt

Blogg

David Ritschards solodebut är sensationellt bra. Foto: Kickstarter


DAVID RITSCHER

Album: Brobrännaren
Bolag: Rootsy Music

Country är sannerligen ingen svensk paradgren. Spåren genom åren förskräcker med Mats Rådberg & Rankarnas Peta in en pinne i brasan – för övrigt en pinsam tolkning av en 70-talshit med Tompall Glaser – som det absolut värsta bottennappet.
Både Kikki Danielsson och Alf Robertsson har visserligen uppriktigt betygat sin kärlek till countryn – men samtidigt förlorat sin särart i alltför vällovliga försök att efterlikna förebilder som Dolly Parton och Tom T Hall.
Men nu är vi framme vid 2019 – och plötsligt så finns han bara där, David Ritschard, en 30-årig kille från stadsdelen Johanneshov i Stockholm.
Vid en första anblick ter han sig som karikatyren av en urban cowboy, en sorts ironisk grimas. Jag får helt enkelt inte ihop kombinationen Stetsonhatt med vit skjorta och slips under lila Adidas-overall samt svartvita lackskor på fötterna.
Men det räcker med att höra öppningsspåret När jag ser en bro från solodebuten Brobrännaren så är alla mina tvivel som bortblåsta.
Med nasal röst ovanpå en omisskännlig Stockholmsdialekt, till tonerna av stråkar och en melankolisk trumpet fläker han ut sitt hjärta till allmän beskådan med en text som träffar hårt och brutalt.
Därefter radar Ritschard upp ytterligare nio låtar, alla skildrade från samma osminkade underifrånperspektiv. Ett tröstlöst arbete i sunkigt restaurangkök. Ett sorgset barhäng. En kraschad kärleksaffär. Eller en knaper lön som inte räcker till.
Man förstår snart att det inte är klädsamma hipsterklyschor utan att Ritschard faktiskt har befunnit sig och rört sig i de miljöer där hans låtar utspelar sig.
Och det bästa av allt:
Det är så långt från Mats Rådbergs förbannade pinne i brasan man kan komma.