Årets skivor - så här långt

Uncategorized

Halva året har gått. Sex månader med massor av musik.

Men det är lätt att bli fartblind när skivorna och låtarna – nytt som gammalt – dukas upp som på ett smörgåsbord bara några musklick bort.

Spotify har gjort det möjligt för allt fler att ta till sig sina favoriter eller botanisera i sånt som de inte hade en aning att de skulle upptäcka.

Själv är jag emellertid tillräckligt gammal för att helt avstå från att köpa skivor i fysisk form. Det är visserligen trångt i skivhyllorna och ibland undrar jag vad som ska hända med de där tusentals plastbitarna som redan står där. De som gett mig så mycket lycka och glädje men som också rivit stora hål i plånboken.

Jag vägrar att tro att mitt samlande varit förgäves.

Årets bästa skivor så här långt? Här är mina fem favoriter:

ALABAMA SHAKES: Boys and girls

Den amerikanska sydstatssoulen har fått en välkommen pånyttfödelse. Det här bandet, från Athens i Alabama, omfamnar hela myten om skivbolaget Stax och den legendariska Fame-studion i Muscle Shoals, där soulgiganter som Wilson Pickett och Etta James spelade in. Sångerskan Britanny Howard låter som ett mänskligt vulkanutbrott.

DR JOHN: Locked down

Dr John, alias Mac Rebennack, har en mer än fyrtio år lång karriär bakom sig. Den har gått upp och ned och ”Doktorn” har mer än en gång räknats ut av oss förståsigpåare. Mycket beroende på det drogmissbruk som gång på gång tagit udden ur hans musikaliska kreativitet. Black Keys gitarrist Dan Auerbach är därför det bästa som hänt Dr John på mycket länge. Som producent och sidekick har han blåst nytt liv i New Orleans-funken och bakom pianot sitter huvudpersonen själv och njuter.

LIGHTSHIPS: Electric cables

Gerard Love får ofta stå i skuggan av Norman Blake i Glasgowbandet Teenage Fanclub. Men med sitt soloprojekt Lightships behöver han inte kompromissa. Love är en stort fan av Byrds och Big Star, md den skillnaden att hans låtar blir lite snällare och mer harmoniska. Utan tvekan vårens vackraste popmusik.

THE NOMADS: Solna

Garagerockens främsta svenska fanbärare får efter mer än tre decenniers svett och slit ett skivkontrakt med en bolagsjätte. Det är Nick Wahlberg och de andra väl värda. Musikaliskt viker dock bandet inte en tum från den gamla formeln. Det är skramligt och stökigt och Nick låter fortfarande som 25 bakom mikrofonen.

LEONARD COHEN: Old ideas

Det här kan mycket väl vara den store vispoetens sista album. Vid 78 års ålder har han förlikat sig med ödet att livet är inne på målrakan. Texterna är allt annat än upplyftande, men Cohen vore inte Cohen om inte humorn och den befriande självironin kikade fram bakom de mörka draperierna.