Rowland tillbaka – mot alla odds

Uncategorized

Kevin Rowland – alive and kickin’.

Jag vet inte om ni kommer ihåg Kevin Rowlands soloalbum My beauty från 1999. Det var där han tolkade ett knippe personliga favoritlåtar, bland annat Beatles Long and winding road, Burt Bacharchs This guy’s in love with you och Monkees gamla hit Daydream believer.

Men det som väckte mest uppmärksamhet var givetvis skivomslaget med Rowland klädd i utmanande kvinnounderkläder. När han dessutom valde att uppträda i samma utstyrsel under Readingfestivalen samma år blev han hånad och utbuad av publiken.

Rykten om ett accelererande drogmissbruk, hemlöshet och ett allmänt dekadent leverne tog givetvis fart och när skivbolaget Creation Records gick i graven utpekades Rowland och plattan som en av orsakerna.

Här kunde också sagan om den begåvade excentrikern tagit slut – men rätt som det är, tretton år senare, är Rowland åter på banan med kompisarna från sitt gamla band Dexy’s Midnight Runners, som nu kort och gott kallas Dexys.

Skivan heter One day I’m going to soar och varenda gång jag satt i mig bilen i sommar så har den snurrat i cd-spelaren.

Det är en lika välkommen som briljant comeback.

Men framför allt är det en personlig triumf för Kevin Rowland som tycks ha fått rätsida på sitt liv, som börjat skriva fantastiska poplåtar igen och som sjunger bättre än någonsin.

I en intervju berättar Rowland att han bodde fem veckor i Indien för att förbereda sig mentalt för en comeback. Han klev upp klockan sex varje morgon för att meditera och serverades diverse örter och kryddor för att rena kroppen från ohälsosamma substanser.

”De bekvämligheter jag hade utöver en säng bestod av en spann som jag tvättade mig i så gott det gick. Det var hardcore”, säger Rowland i intervjun.

Albumet är tematiskt sammansatt och fokuserar på oförmågan att älska och bli älskad. I I’m always gonna love you pendlar Rowland och duettpartnern Madeleine Hyland mellan himlastormande eufori och hatiskt gräl och fortsätter i Incapable of love där Rowland ber om ursäkt för sina tillkortakommanden.

”Jag var tvungen att gräva ganska djupt i min själ för att hitta texterna” berättar Kevin Rowland i intervjun, men betonar samtidigt att de inte handlar om honom personligen, utan om en karaktär i ett drama.

Nästa år fyller Kevin Rowland 60 år och trots att han mår bättre än på länge är hans syn på livet väldigt krass.

”Spontant kan jag väl säga så mycket som att det mesta jag lärt mig i livet har kastats omkull och omvärderats ett flertal gånger, och det enda jag väl har kommit fram till är att jag egentligen inte kommit fram till någonting alls, mer än möjligtvis att jag egentligen inte vet någonting om någonting över huvud taget!”